Däckad förälder. Kanske också lite dålig förälder. Vi spolar tillbaka lite.19.00-20.00 Var en arg och sur mamma. Båda ungarna krävde full attention varenda liten sekund (kändes det som). Hoppas ändå de somnade glada.
18.30-19.00 Försökte vara en kul mamma, och Harry fick höra både krokodil-boken för hundraelfte gången, och bada. Caesar sov i vagnen = - 30 minuter av mammas skönhetssömn inatt. Lite får man offra.
18.00-18.30 Tack gode gud för Bolibompa.
17.30-18.00 Köttbullar och spaghetti. Med alldeles för lite ketchup. Resultat - tallrik med köttbullar plus spaghetti på golvet. Harry mycket arg.
17.00-17.30 Minneslucka
15.00-17.00 Hämtar Harry på dagis. Går och gör ärenden i Fältan, medan Harry på alla möjliga sätt och vis försöker ta sig ur vagnen. Samtidigt som Caesar skriker sig ännu hesare. På väg mot parken drar ösregnet igång. Vi möter upp syster med barn på hundkaféet och mutar barnen med glass.
9.30-14.30 Försöker ha det lugnt och skönt hemma med Caesar som är trött och gnällig efter dålig natt med hosta och gråt. Stundtals har vi rätt roligt.
Caesar är kittlig. Det är kul. Av de här timmarna när Harry är på dagis har jag 2,5-3 timmar, utspridda, som är helt skrikfria. Då sover Caesar. Mitt nästa mål är att få kontroll över dessa timmar så jag vet när de kommer infalla, och få dem att sitta ihop så mycket som möjligt. I dagsläget beter jag mig som att jag är jagad som i värsta Hollywood-filmen. Jag slänger in tvätt i tvättmaskinen, samtidigt som jag målar naglarna, tömmer diskmaskinen, röjer upp i lägenheten osv osv. För vilken sekund som helst måste jag ägna mig 100 procent åt lilla Caesar igen.7.00-9.00 Harry vaknar. Vi äter frukost. Bråkar lite om något. Jag tänker att jag ska läsa tidningen medan han äter sin macka. Men det tycker Caesar är en dålig idé. Sen är det blöjbyte-fabrik och påklädning. Harry tycker det är kul att bli jagad när han ska kläs på. Det tycker inte jag. Men har inget annat val än att springa efter med t-shirt, byxa och strumpor. Sen ska båda ner i vagnen och så går vi till dagis. Där skriker Caesar i vagnen utanför dagis. Och Harry hänger sig skrikande fast i dörrlisten. Han vill inte gå på dagis.
6.00-7.00 Caesar och jag umgås lite samtidigt som jag viker och hänger tvätt, jag försöker hinna med en dusch. Det kan vara det värsta Caesar vet. Att sitta i barnstolen utanför duschskynket. Och han gör inget för att dölja sin avsky inför detta moment.
5.00-6.00 Här nån gång vaknar Caesar och vill ha kontakt. Jag försöker in i det längsta ignorera. Men han är ju gullig när han ligger där och petar på mig och pratar.
5 kommentarer:
När man skriver så kärleksfullt om sina barn kan man omöjligtvis vara en dålig mamma, inte ens lite.
Tack för att vi fick ta del av detta, hög igenkänningsfaktor! Jag har dock bara ett barn i Harrys storlek men nu fick jag en inblick i hur det skulle bli om vi ska ha en till.
Minns det som igår! Mina är nu 8 och 10, och det innebär helt andra utmaningar. Hotet om att kvalificera sig till titeln "världens sämsta mamma" kvarstår, eftersom stress och kravet att helst vara på många ställen samtidigt finns kvar. Hatar att bli på dåligt humör, och det dåliga samvetet efteråt.
När jag läser din berättelse kan jag iallafall konstatera att mycket blivit lättare. Man får sova mer, de kan underhålla sig själva längre stunder, och man kan både umgås, prata och förhandla med dem på ett annat sätt. Och de blir mer och mer jämnåriga och kan leka med varandra!
Håll ut, snart stundar roligare tider!
Tack för fina kommentarer!
Har en flicka på snart två år och en pojke som är två månader. Flickan min hatar också dagis. Hennes ögon blir svarta så fort ordet dagis sägs. I bland känns det nästan som det vore bättre om man struntade i dagis och lät henne vara hemma. Varje morgon är ett krig och vi båda gråter när jag lämnar över henne till dagisfröken. Alla som säger att det inte är någon skillnad på att ha ett barn eller två vet inte vad dom pratar om.. Men en Marc Jacobs väska då och då får en att gilla läget. Tack för en underbar blogg mamma Karin!
Skicka en kommentar