tisdag 14 juli 2009

Jag & Presidenten

3 kommentarer:

Fanny sa...

Hej Karin,

Hamnade här av en slump, vilket jag är glad för:-) Det är alltid lika kul att följa Er.

Jag har själv en liten kille på 9 mån. Nu misstänker jag att jag är på tjocken igen.... HJÄLP! inte riktigt planerat. Ni fick ju nr 2 ganska tätt inpå ( dock inte så tätt som vi). Hur funkar det för Er? Du verkar så otroligt stark och lugn. Det jag är mest rädd för är att jag redan nu har en brutal sömnbrist. Hur ska jag då orka men att ta hand om en till liten plutt?!

Bor ni på ön på sommaren och i stan höst och vinter?

Det verkar vara en perfekt lösning. Jag har bott i stan största delen av mitt liv, men har sedan ett år tillbaka bott i radhus på Lidingö. Jag får lappsjuka här, särskilt under den mörka tiden. Man vill ju ge barnen tillgång till natur, men samtidigt är jag ego och vill inget hellre än att flytta vårt pick och pack tillbaka till stan. Jag vet, I-landsproblem, men men, sån är jag tyvärr.

Tack igen för en härlig och rolig blogg!

Fanny

Karin sa...

Hej Fanny!
kul att du läser bloggen! och stort grattis till barn nr 1 o den eventuella nr 2!
jag är nog inte så jätte-stark... men jag är nog rätt lugn. det är väldigt tufft att få barn nr 2 tätt inpå nr 1. och då är det som sagt inte så jätte-tätt mellan mina. harry var nog prick 1 år när jag blev gravid m caesar. mitt bästa råd är att försöka vila så mkt som möjligt innan, och göra allt sånt som man sen inte kan göra på ett tag med en ny bebis. stick iväg på ngn weekend bara ni. slappa, läs böcker, mys i den lugn o ro som man ändå kan få när man bara har 1 barn. det är verkligen underbart roligt och härligt med 2 små fina barn men man ska inte ha några illusioner om att det är superenkelt. för det är det ju verkligen inte. jag tycker det varit väldigt mycket tuffare än jag trodde att det skulle vara. men det handlar förstås mycket om att vänja sig vid det nya och att skaffa bra rutiner.
ja vi bor på ön på sommaren, och i stan på vintrarna - fast vi är ute varje helg då.
lycka till!
karin

Fanny sa...

Tack för uppmuntrande och kloka rader!
Fanny